Det känns som att vi har planerat husbygget hur länge som helst, men nu när vi “äger” tomten och får göra vad vi vill med den blir det mer äkta på något vis. Vi har ju faktiskt kommit så pass långt så att det bara är för markarbetarna att sätta igång och gräva. Men vi har tyvärr inte fått något datum för byggstart än. Verkar som att det kan ta ett tag till innan första spadtaget.

Min erfarenhet av husbygge så här långt är ju att det inte är någon dans på rosor direkt, även om det är jäkligt spännande och roligt. För det första är det ju myckte pengar det handlar om och man vill ju komma undan så billigt som möjligt, men ändå ha en riktigt bra kåk med hög standard. Sen ska ju huset vara lite häftigt också, både utvändigt och invändigt. Just där har vi prickat helt rätt, jag kan inte vara mer nöjd med vårt val. LBHuset Hägern är verkligen vårt drömhus.

Sen när man valt hus och kommit överens med banken (vilket gick förvånansvärt lätt) då ska man ju börja kolla in alla tillval man vill ha; golv, tapeter, färg, köksluckor, kyl, frys, ugn, fläkt, bänksiva, kakel, ytterdörrar, ytterpanel, badkar, dusch, toalettstolar, tvättställ, garderober, blandare, tvättmaskin, torktumlare, lister, spottar, takrännor, takplattor, carport, och så vidare. Listan kan göras lång. Om någon märkt att jag varit lite tröttare det senaste halvåret så beror det troligen att jag legat och grubblat på nån av dessa detaljer sent in på natten. Medan lisa sover som en stock bredvid…livet är inte alltid rättvist. Har jag märkt.

Men nu har vi faktiskt satt dem flesta valen, vilket känns så jäkla skönt. Just nu är inflyttningen beräknad till slutet av Mars 2010, det känns som en bra tid. Sommaren kommer och vi kan måla åtminstone ett varv utvändigt på huset. Eftersom vi valt att ta ett nästan nyckelfärdigt hus innebär det att vi har lite jobb att se fram emot när kåken står där. Vi kommer behöva lägga golv, spika upp lister, tapetsera och måla invändigt och utvändigt själva. Och förrutom det så vill vi ha ett stort trädäck på baksidan och carport ska byggas. Och tomten såklart, den kommer se förjävlig ut de två första åren.

Så här ser den iaf ut nu.

Tack pappa och Tommy för hjälpen, skönt att det inte var så mycket att ta reda på.

Här är dock några av dem spel jag vet kommer passa mig och tänker hålla ett extra öga på:

• Army of Two: The 40th Day
• The Saboteur
• Lost Planet 2
• Assassin’s Creed 2
• Modern Warfare 2
• Mass Effect 2
• Star Wars: The Old Republic
• Batman: Arkham Asylum
• Halo 3: ODST
• The Secret of Monkey Island Special Edition
• Tales of Monkey Island
• Dark Void
• Splinter Cell: Conviction
• Brutal Legend
• Left 4 Dead 2
• God of War III
• Uncharted 2: Among Thieves
• Heavy Rain: The Origami Killer
• New Super Mario Bros. Wii
• Super Mario Galaxy 2
• Metroid: Other M
• Dantes Inferno

Plus att det finns en hel del sköna arcade-lir på g och det kommer säkerligen dyka upp ett par heta titlar till. Härligt med så många trevliga spel vid horisonten.

Men, här kommer baksidan på det hela. Jag har under åren som gamer och spelnörd köpt på mig ett antal titlar som jag inte ens har klarat. Tror det är uppåt 20 spel jag har står i hyllan som bara väntas på att få bli spelade. Vissa är till och med inplastade. Jag har dessutom skrivit upp ett antal titlar som jag vill köpa och spela igenom. Dessa är 13 till antalet.

Ekonomin:

13 gamla spel * 200kr = 2600kr

22 spel * 600kr = 13200kr

En ps3:a 4000kr

Totalt: 19800kr

Eftersom en hel del av spelen inte släpps i år så räknar jag med att klara ekonomin. Det går att köpa spel för 20k på ett år, ska bara försöka övertala min trolovade samma sak.

Okej, nästa steg.

Tiden:

Det är altså 35 spel som jag ska köpa, jag har även en lista på dem spel jag har och inte klarat än. Det är 23 spel, mao totalt 58 spel. Shit.

17 spel är mellan 20 och 60 timmar långa. Vi kör ett snitt på 30 för att vara lite snälla. Resten är säger vi är 12-timmars spel.

17 spel * 30 timmar = 510 timmar

41 spel * 12 timmar = 492 timmar

totalt: 1002 timmar.

1002 timmar = 25,05 arbetsveckor.

Jag är körd.

Kom igen, kan inte spelindustrin bara ta ett sabbatsår eller två. Det här är ju sjukt. Har till och med kommit på ett gäng spel som jag glömt under tiden jag skrivit detta.

Det är ju en jäklig häftig byggnad som har stans kanske schysstaste utsikt. Och det har man verkligen tagit vara på, det första man möts av i receptionen är en vy över Skeppsholmen och Gamla Stan, maffigt minst sagt. Anders hade varnat oss för att vi kanske inte skulle komma in eftersom vi kom så sent, men som tur var satt det en helt nyanställd receptionist där som välkommnade oss med öppna armar och gav oss besökarbrickor, mycket smidigt.

När vi klev vidare i foajen såg man ju att den var uppbyggd för att skryta med alla priser och gamla meriter man har. DICE är ett företag som verkligen gjort rätt för sig genom åren. En kul grej var ju att dem hade lite gamla spel uppstälda där och förutom att man såg insåg att Rallisport Challange har några år på nacken så fanns där Pinball Fantasies att spela på en gammal burk. Då passade jag även på att på allmän (typ) begäran fråga om det fanns några planer på att släppa det som Arcade-spel eller PSN eller liknande. Några sådana planer visste Anders inte om dem hade, men han hade för sig att han sett någon spela det på iPhone, värt att kolla upp kanske.

Det blev en ganska snabb rundtur genom kontoret, via köket och ner till ett underhållningsrum som vi kikade in i lite snabbt och kunde konstatera att dem har både biljard, flipper och tv-spel med nyaste trumsettet till Rock Band på plats. Tur det, annars hade jag blivit besviken . Alla rum är typ uppbyggda med glasväggar med stora schabloner på så att man inte ska kunna tjuvkika allt för lätt. Det är ju ett jäkla hemlighetsmakeri på spelföretag och just därför så fick vi inte se hela byggnaden då det finns lite ej utannonserade grejer i görningen. Rent spontant så känns DICEs kontor som själva mallen för en bra arbetsplats.

Efter rundvandringen (före också faktiskt) var vi jäkligt hungriga så vi drog till första bästa hak och beställde in varsin Filet Mignon Italiano och stor stark. Anders fick en kapsyl i sitt glas vilket var en glad överraskning och vi snackade om spel och livet i allmänhet (typ att microsoft är sämst och apple är värre) och jag tror bestämt att vi alla blev lite fulla också.

Vändningen kom självklart med fyran, det är ju ett riktigt höjdarlir. Det har jag lagt en fem sex timmar på so far, men det är på Wii och teven den är inkopplad till är ockuperad för det mesta (borförklaring någon?), därför har jag inte hunnit tagit mig igenom det än.

Sen har vi då  femman, bom tjackalack vicket jäkla lir. Det har allt som ett riktigt bra actionlir ska ha. Trots att man inte kan gå och skjuta samtidigt, vilket jag vande mig av med snabbare än jag trott, så är det ju fetaction från början till slut. Sen att man kan avnjuta det tilsammans över live gör ju inte saken sämre. Co-op is the new black.

Men jävlar vad frustrerande spelet kan vara ibland. Jag och McNilsson bestämde oss snabbt att vi skulle köra på svåraste svårighetsgraden, bland annat för att får så mycket achievements som möjligt. I början gick det bra, var lite problem med kontrollen och så men när den satt så tog vi oss framåt sakta men säkert. Ungefär lika sakta och säkert började frustrationen byggas på. Tillfällena där man vid första, andra och till och med tredje försöket verkligen trodde att ett området var stört omöjligt att komma förbi började dyka upp titt som tätt. Jag vet inte hur många gånger jag svor och fräste, mest åt spelet, men jag tror att McNilsson fick sig en och annan oförtjänt känga också. Det hela kulminerade på sista bossen, då vi säkert spelade om minst tio gånger med helt fel taktik och stackars McNilsson fick sitta och hammra på den där jäkla A-knappen tills tummen blödde. Jag tror aldrig jag varit så uppgiven efter att ha spelat en boss som efter det. Han är ju fan helt omöjlig. Så det fick bli gamefaqs . Nu sitter jag altså här och har klarat det satans frustrerande liret…och det enda jag tänker; jag vill ha mer!

Som tur är har jag en hel del acivements och och andra roliga prylar att samla på i spelet. Ett spel ska vara sjukt roligt för att jag ska ge mig ut på achievementjakt och dem enda spel som lyckats med det än så länge är Resident Evil 5, Fable II och till viss mån Left 4 Dead.

Varför tycker jag då att Resident Evil 5 är så hejdundrande bra. Jo, förutom att det är ett bra spel i grunden så är det själva frustrationen som ger mig mer ved att lägga på elden. Klarar man en grej som vid första anblick verkar omöjligt, ja då känns det jävligt bra. Jag tror inte jag hade varit lika lyrisk över spelet vi inte tagit svåraste svårighetsgraden.

När jag var liten hade jag ett NES, jag hade fyra spel, Super Mario Bros, Ice Hockey, DuckTales och Super Mario Bros 3. Av dessa spel finns det ett som jag aldrig har klarat (Ice Hockey exluderat såklart).  Super Mario Bros, det mest klassiska spel av dem alla, och jag har aldrig lyckats varva det. Det är illa, jag som till och med vill kalla mig själv hardcore gamer.

Jag och Lisa (min sambo och trolovade som inte heller klarat det) bestämde oss därför för att dra fram hennes gamla SNES med Super Mario All Stars och göra slag i saken. Vi kopplade in den till min fina LCD-tv och efter en kanalsökning funkade det direkt. Ser till och med bra ut.

Vi satte oss ned och lirade igenom bana efter bana (inget rörfuskande tillåtet) och allt gick som på räls. Men sen, värld åtta, värld jävla åtta. Något mer helvetiskt får man tammejfasen leta efter. Du har fem liv att klara tre långa djävulusiskt utmejslade banor och en labyrintborg av sällan skådat slag. Vi har inte ens kommit till bowser än. Jag tror vi har nött värld åtta närmre 20 gånger nu. Börjar bli lite less. Men skam den som ger sig, nu ska jag på’t igen.

Edit: Yay! Äntligen klarade vi det(mestadels Lisa). Nu kan jag stryka det från TODO-listan.